I måndags fick jag göra något jag bävat för ett tag. Jag fick ta beslutet att låta en av mina älskade katter somna in. I slutändan måste man tänka på djurets bästa och jag vet att jag tog rätt beslut. Men fy vad jobbigt sådant är.

 

Men veterinären som träffade Alva är helt underbar och en av mina favoriter på den djurkliniken. Idag dök det ner ett vykort från henne (och djurkliniken) som ett litet bevis på att de tänker på en. Visst är det gulligt.

 

Sov gott älskade Alva.