Trots årsdagen av farfars bortgång så har det varit en bra dag. Idag när jag tänker på honom så tänker jag ju på honom med ett leende. Så denna dagen har faktiskt inte känts jobbig (trott eller ej) utan snarare lite tvärtom. Jag har tänkt tillbaka på stunderna med farfar med ett leende. Häromdagen berättade jag på jobbet om honom, om hur snäll han var. Som på en inspelad film vi har från när vi var med farmor och farfar i Slottskogen. Och man hör i filmen om hur jag & Malin vill åka det där turisttåget som fanns då. Farfar sa vänligt men bestämt nej. I nästa "scen" som filmas sitter farfar med mig och malin på tåget. Ja, han var nästan för snäll helt enkelt.

 

Annars idag så slutade jag tidigt på jobbet. Åkte direkt till Primärvården och fick besöka en arbetsterapeut för min tumme som krånglat de sista månaderna. Fick diagnos triggertumme. Det är jag och mamma. Så nu ska tummen vara inlindad och stöttad av en skena de kommande veckorna fram till återbesöket i mitten av februari. Sedan kan det såklart bli längre. Jag var trött på den redan efter två timmar.