Igår var en otroligt tuff dag. Jag visste att Max skulle till veterinären 9.30. Jag hade på känn hur det skulle sluta. Men ville egentligen inte veta något förrän jag slutade jobba kl 13. Prick klockan 13 fick jag beskedet att vår lilla hårboll var tvungen att få somna in och att han inte längre fanns hos oss.

 

Att man kan fästa sig så vid dessa fyrbenta djur. Det är verkligen som en familjemedlem som fått lämna oss. Tårarna rann konstant igår. Idag känner jag att jag kan hantera det hela bättre, men fyfasen vad han är saknad.