Onsdag 7e september
Klockan är inte ens 21.00 och mina ögon går i kors... tanken är att bara kolla klart på "Bonde söker fru" och sedan ge mig för ikväll. Dagen har gått i ett. En väldigt väldigt hektisk dag på jobbet, och sedan åkte jag raka vägen till friskis&svettis för att gå på Malins pass. Nu känner jag mig däckat. Lär behöva några timmars sömn inatt så jag orkar ..morgondagen. Lång arbetsdag... 7.30-19.00. Så nu säger jag godnatt.
Måste även nämna den tragiska flygolyckan som inträffat. Ett helt hockeylag från Ryssland (i stort sett, enbart någon överlevare) omkom idag i en flygolycka. Däribland sveriges Stefan Liv. Fy vad hemskt. Hade självklart varit lika hemskt även om ingen svensk var med, men det känns så "nära" på något sätt. Kan inte riktigt förklara. Skänker en tanke till alla inblandade.
Och nu sitter jag här, fyra månader innan Thailand... och vill verkligen inte flyga. Har inte kännt något obehag inför flyget alls, förräns idag. Botad från flygskräcken var jag nog inte, även om Parisresan gick över förväntan. Fast å andra sidan hade det inte varit någon större flygolycka runt den tiden då jag åkte till Paris. Det är väl nu jag blir påmind om vad jag är rädd för. Är det nu alla mardrömmar ska sätta igång med? Det brukar vara ett ständigt inslag månader innan jag ska flyga. Nej... jag kan flyga, jag är inte rädd, jag kan flyga....
Måste även nämna den tragiska flygolyckan som inträffat. Ett helt hockeylag från Ryssland (i stort sett, enbart någon överlevare) omkom idag i en flygolycka. Däribland sveriges Stefan Liv. Fy vad hemskt. Hade självklart varit lika hemskt även om ingen svensk var med, men det känns så "nära" på något sätt. Kan inte riktigt förklara. Skänker en tanke till alla inblandade.
Och nu sitter jag här, fyra månader innan Thailand... och vill verkligen inte flyga. Har inte kännt något obehag inför flyget alls, förräns idag. Botad från flygskräcken var jag nog inte, även om Parisresan gick över förväntan. Fast å andra sidan hade det inte varit någon större flygolycka runt den tiden då jag åkte till Paris. Det är väl nu jag blir påmind om vad jag är rädd för. Är det nu alla mardrömmar ska sätta igång med? Det brukar vara ett ständigt inslag månader innan jag ska flyga. Nej... jag kan flyga, jag är inte rädd, jag kan flyga....
Trackback