Idag är det på dagen tre veckor sedan jag fick ett telefonsamtal väldigt tidigt på morgonen. Åkte därefter till sjukhuset för att ta farväl av en människa som betyder oerhört mycket för mig. Tre veckor...

Av dessa tre veckor har det inte gått en dag utan att jag haft henne i tankarna. Denna gången känner jag att jag hanterar det på ett helt annat sätt! Men så kommer det vissa dagar, då alla minnen bara flyger på en. Då kanske en låt (som kanske inte ens har en koppling till mormor) spelas och tårarna bara flödar. Hade en stund här i morse då tårarna bara flödade och saknaden kändes enorm. Men samtidigt mitt i all sorg som jag bär på just nu, så kan jag komma på mig själv att sitta och le mellan tårarna, eller rent av skratta... för alla minnena som finns är väldigt bra och roliga minnen. Och dem hjälper mig att hantera detta!

Jag är glad att jag fick ha min lilla mormor hos mig i nästan 25½ år!

Vill än en gång påpeka att jag skriver mina "känslo-inlägg" mest för mig egen skull. Att kunna gå tillbaka och minnas!