Mmm, nu börjar det igen. Bara för att jag ska ut och flyga som sagt (som jag redan bävar för) så händer olycka efter olycka. Läste senast om en flygplansolycka idag på aftonbladet. Någon som har tips på att bli av med sin flygrädsla får gärna dela med sig.

Jag är nog en sån där jobbig person att ha bredvid sig när man flyger.

• Vid minsta turbulens sitter jag på helspänd. Helst lutad mot den som sitter bredvid. Som om nu det skulle hjälpa om olyckan är framme.
• Håller ständigt koll på vart kabinpersonalen håller till. Ser jag dem inte gå med sin serveringsvagn i lugnan ro så slår hjärtat lite fortare än vanligt. Är något på tok?
• Jag kan tillochmed låtsas att behöva gå på toaletten för att se om jag hittar personalen. Ni anar inte vad glad jag blev när jag hittade en som satt och läste tidningen i lugnan ro på en pall utanför toaletten.
• Jag kan knappt äta när jag sitter på flygplanet. Varför vet jag inte, det bara går inte.
• Alla jobbiga ljud - måste ständigt veta om det ska låta så?
• Håller gärna för ögonen och blundar ända tills vi är uppe i luften.
• När vi landar rycker jag till varje gång planet tappar höjd.
• Kan absolut inte ha luckan på fönstret öppet på den raden jag sitter. Klarar inte av att se ut. Inte ens om jag sitter längst ut.

... Ja, listan kan göras lång. Det är bara en liten del av vad som väntas när man har med mig på flygplanet. Och då har jag inte berättat om paniken när lampan om att ta på bälte tänds. Eller när den lampan tänds och självaste piloten kommer ut (ja, han skulle faktiskt bara gå på toaletten, och för säkerheten var alla tvungna att sitta ner) och jag tror att planet faktiskt har ett mayday mayday.

Mmm, och nu är ännu en långresa planerad i januari 2012... härligt;)