Känner mig duktig över att jag kom iväg till friskis&svettis idag. Jag är en sådan person som gärna hittar ursäkter för att inte komma iväg. Men nu får det vara ett slut på det. Nu ska jag komma igång. Så idag fick det bli ett bas-pass, och imorgon får det bli poweryoga. Lagom mjukstart. Innan jag kommer igång ordentligt tror jag att det är viktigt att jag går på pass som får mig att tycka det känns kul att åka dit för det första!

Nu sitter jag och kollar på ett program som fått mig att le i flera avsnitt. Nämligen "Elvis i glada Hudik". En serie där man får följa en teatergrupp, som av stor del består av personer som har ett funktionshinder eller utvecklingsstörning. De har flera funktionshinder, bland annat down syndrom med mera. Detta programmet visar på ett bra sätt att alla människor är lika mycket värda. trots något funktionshinder med mera. Någon gång i framtiden hade jag väldigt gärna kunna tänka mig att jobba på ett hem med personer med olika funktionshinder. Det lockar lite. Men framförallt vill jag någongång arbeta på en resursavdelning på en förskola. Det är nog min högsta dröm inom mitt yrke som förskolelärare, och den hoppas jag att jag någon gång kommer kunna uppfylla. En annan sak jag skulle kunna tänka mig att testa på är att arbeta på ett sjukhus med lekterapi för barn som är sjuka och vistas på sjukhus en längre tid. Som ni märker finns det mucket jag vill testa på (vilken tur jag har sisådär 40 år kvar att jobba). Men en sak som är säker är att jag alltid kommer vilja jobba med människor! Jag vill ha ett jobb som kan vara skitjobbigt ibland men ändå ger mig så mycket glädje tillbaka.

Dagarna som förskolelärare kan vara krävande, frustrerande, jobbiga... ja det är inte alltid en dans på rosor. Ena dagen är tålamodet på topp, medan andra dagar har man inget tålamod alls. Men jag lovar er, hur dålig dag jag än har på jobbet (oftast har jag superbra dagar) så har jag aldrig gått hem från jobbet utan att ha skrattat med mina små barn, känt glädje över att få jobba med dem. Att jobba som förskolelärare är underbart!!!

Jag ångrar inte för en sekund att jag hoppade på lärarutbildningen i augusti 2006.