Jahap, då sitter jag här kvällen innan examen och känner mig bara så lättad över att det är över imorgon. Att aldrig mer behöva sitta på en föreläsning eller ha litteraturseminarium. Känns helt sjukt att jag gått igenom 3.5 år på lärarprogrammet och faktiskt klarat det relativt bra. En del perioder har det varit jobbigt, men oftast har det gått bra. Under denna utbildning har jag fått så mycket mer än bara kunskapen om att jobba som lärare. Jag har lärt känna mig själv mycket bättre. Innan jag började högskolan var jag nog väldigt blyg, och rent av osäker på mig själv i vissa samanhang. Att läsa till lärare har gjort att jag känner mig mycket mer säker på mig själv! Innan jag började högskolan var det pest och pina att redovisa inför en grupp, hur liten den var. Nu har jag gjort en redovisning för sisådär 140 pers... och hade faktiskt inte så ont av det som man skulle kunna tro. Att hålla föräldramöten i framtiden känns självklart lite nervöst, men inte hemskt. Vem kunde tro att jag skulle säga det för 3,5 år sedan!

Förutom det som jag nämnt så har jag fått så otroligt fina vänner under utbildningen. Och man kommer hålla kontakten efter skolan, med dem man vill hålla kontakten med i alla fall. Det har blivit många nya vänner, men det finns en som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, som jag idag räknar som en av mina allra bästa vänner... min underbara Johanna Wadh! Henne släpper jag aldrig ska ni veta! Så bara så du vet det Johanna... mig slipper du aldrig!

Johanna har allt en tubtopp på sig=)

Johanna, denna låten är till dig, den beskriver hur en vän ska vara=)