Att gå upp när klockan ringer 04.45 är verkligen inte min grej. Känns som man är sådär halvseg hela dagen. Men ibland har man inget val. Som de dagar då man har öppningen på jobbet. Så klockan 06.15 befann jag mig på jobbet. Lyckades även larma av för allra första gången sedan jag började i mars. Har haft turen att fritidspersonalen alltid varit där innan mig, men nu har fritids flyttat på sig, och det är enbart vi på förskolan som är kvar i byggnaden, vilket innebär att avlarmningen hamnar på vår lott. Jag var helt säker på att jag skulle dra igång larmet, men icke!

Sedan jag började jobba i måndags har jag varit otroligt seg. Men jag tror det beror på att dels är jag van vid sovmorgon sedan semestern, och så har vi knappt några barn än. Många föräldrar har fortfarande semester. Det är roligt, som förskolelärare klagar man ofta på att det är mycket barn i grupperna och att man inte hinner med allt som ska göras. Men nu, när vi typ har inga barn alls, då klagar vi för att det blir lite småsegt. Så nu ser jag faktiskt fram emot nästa vecka när alla barn kommer tillbaka och det är dags att börja med inskolningarna. Det kan också bli spännande, har aldrig hållt i inskolningar ensam. Men allt annat som man inte hade gjort ensam innan man började arbeta (som till exempel utvecklingssamtal) har ju gått bra, så varför skulle inte detta göra det? Gäller bara att lita på sig själv och att man faktiskt är duktig i yrket!

Nu när jag har börjat piggna till lite (efter både kaffe och en tupplur) ska jag börja göra mig iordning och fixa till mig lite. Sedan åker jag ner mot Lilla Edet. Ska iväg på lite kalas och fira min farbror (eller ingifta farbror då, om vi ska vara korrekta här), som blir 45 år idag. Grattis Johan!

Har även blivit kattvakt några dagar nu, då min syster reser iväg till London. Vill med till London... och till Barcelona, Rom, Paris... Ja, jag vill besöka en storstad snart tror jag. Barcelona är ett måste inom en snar framtid. Men vem vet, London relativt snart kanske? ;)