Jag tror allvarligt talat att jag kommit in i en ond cirkel eller så. Eller säger man ens så? Skit samma.... mitt liv har alltid flytit på bra, sällan längre jobbiga perioder. Men nu känns det som ALLT, och då menar jag ALLT händer på en och samma gång. Jag vill bara vakna och inse att det mesta varit en dröm, men tyvärr är så inte fallet. Utan jag måste bita ihop och möta dessa saker, varken jag vill eller inte. Det är dags att inse att allt inte kan vara en dans på rosor....

Men samtidigt känner jag mig så otroligt lycklig, för jag har de absolut bästa vännerna, och världens bästa familj! När man har det lite kämpigt märker man verkligen hur mycket folk runt om en betyder för mig. 

Blir det lite dålig uptade och sådant här, så beror det på att lusten inte finns. Ge mig en tid, så är jag snart tillbaka på rätt spår. Nästa vecka är examensarbetet redovisat med, och då kommer man kunna slappna av på ett helt annat sätt!!!