Det gåtfulla folket

Läste en artikel i våran lokaltidning nu i veckan. Det handlade om den nya kampanjen som dragit igång i hela landet. den handlar om bättre barnomsorg. Men jag ska inte berätta så mycket om den kampanjen eftersom jag verkligen inte är inläst på den. Däremot tänker jag uttala mig lite om den artikeln.

Den tog upp väldigt mycket bra saker som krävs för en bra barnomsorg. Men en sak som fick mig riktigt arg var slutmeningen på artikeln. Då har ordförande i komunal sagt att det behövs både barnskötare och förskolelärare ute på förskolorna. Det behövs mycket kärlek till barnen på förskolorna. Det är barnskötarna duktiga på att ge. Förskolelärarna däremot står för den pedagogiska biten.

Alltså, det gör mig så arg. Ses vi förskolelärare enbart som de som sköter den pedagogiska biten? Ger vi inte barnen kärlek och omtanke hela dagarna. Självklart står vi även för den pedagogiska biten, men där ingår även kärleken till barnen. Men det låter mer som om vi går dit och planerar aktiviteter, ser till så barnen får göra dessa aktiviter och att de uppfyller målen i löroplanen. Ja, det är en av vår uppgift. Men att jobba med barn betyder så mycket mer än att enbart planera en pedagogisk verksamhet. Det är små små liv vi har att göra med. Många barn är hos oss mer under deras vakna tid på en dag, än vad de är hemma.

Oh, hade kunnat dra en lång roman här om mina åsikter, men jag väljer att låta bli. Istället lägger jag in texten till en underbar liten visa, som verkligen beskriver hur härliga barn är. Och jag är så underbart glad att jag satte mig på högskolan i 3,5 år för att få arbeta med det roligaste jag vet... Kan ni tänka er, dagarna i ända tillbringar jag med att jobba med barn. Hade aldrig kunnat se mig med ett annat yrke.

Det gåtfulla folket - Olle Adolphson
Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
och dom glider så fint utan köl
Där går en flicka, som samlar på stenar
hon har en miljon
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron

Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är en äng och en vind
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind
Där går en flicka, som sjunger om kottar
Själv äger hon två
Där vid ett plank står en pojke och klottrar att
jorden är blå

Där går en pojke som blev indian
Där, där går kungen av skugga runt stan
och skuggar bovar
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är en gård och ett skjul
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul
Där går en pojke och gissar på bilar
själv vinner han jämt
Fåglarnas sånger i olika stilar
är magiska skämt

Där blir en värdelös sak till en skatt
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0